Longevity - mitt möte med Ushi 108 år, på Okinawa

Jag älskar de äldre! De är visa, trygga och vackra.

Och jag brinner för Longevity - att leva frisk, länge!

Okinawa, en ö tillhörande Japan, är en så kallad Blue Zone, där människor lever länge och håller sig friska upp i mycket hög ålder. Okinawa är känt för sitt stora antal hundraåringar, och människor som lever upp till 110 år, ibland mer. Särskilt kvinnor.

På Okinawa finns detta ordspråk:

”Vid 70 är du barn. Vid 80 är du ung. Och om du vid 90 års ålder blir inbjuden till himlen så säg; stick härifrån och kom tillbaka när jag är 100”!

Forskare har studerat Okinawa i decennier. Det som bidrar till den höga livslängden är:

De äter mycket grönsaker, alger, ingen processad mat.

De äter små portioner, i små skålar.

De äter sig 80% mätta, istället för 100%.

De rör på sig, promenerar, trädgårdsarbetar.

De har starka sociala nätverk. En känsla av tillhörighet och stöd hela livet.

De har en stark "ikigai" - en känsla av mening och syfte i livet.

De har andlighet.

Se denna video om Okinawafolket och det hälsosamma med att sitta på golvet. https://www.bluezones.com/2020/07/why-the-okinawan-practice-of-sitting-on-the-floor-is-linked-to-health-mobility-and-longevity-how-you-can-practice-it-at-home

Det anses finnas 5 Blue Zones/blå zoner, i världen. Där människor lever länge och är friska, med en hög andel hundraåringar.

Okinawa, Japan

Sardinien, Italien

Ikaria, Grekland

Nicoya, Costa Rica

Loma Linda, Kalifornien

På denna bild är jag i en by på Kreta, i Grekland.

Här är min berättelse om när jag träffade Ushi Okushima 108 år!

2009 besökte jag ön Okinawa i Japan, för att leta hundraåringar. Jag hade varit några dagar på en hudvårdskonferens i Tokyo. Jag flög till Okinawa, och hade en hyrbil, för att ta mig till byn Ogimi Village, som jag läst om att där skulle det finnas många hundraåringar.

När jag kom fram till byn så började jag söka i gränderna vid de låga stenhusen. Jag träffade på några män i sina trädgårdar, och hälsade och försökte kommunicera, men jag kunde inte japanska och de kunde inte engelska, så det fick bli pekanden, skratt och leenden. Jag fick aldrig veta åldern på dem.

Jag såg en kvinna som stod och tvättade sin bil, och sa hej, hon kunde inte engelska, men sprang in och hämtade sin dotter som kunde lite engelska. Jag sa att jag var från Sverige och att jag var här för att jag hört att det finns många över 100 år i denna by. Hon förklarade för sin granne som stod i sin trädgård.

Kvinnan sprang iväg en stund, och kom tillbaka med en lapp viftande i sin hand och sa vi skulle åka några kilometer till, så skulle en kvinna sitta och vänta på oss vid vägrenen med en vit scarf runt handleden.

Vi körde och körde, och till slut såg jag en rakryggad kvinna sitta på en stol vid vägrenen, med en vit scarf runt handleden. Hon hoppade in i baksätet utan ett ord, och pekade var vi skulle köra och var parkera bilen. Hon ledde oss fram till ett hus och lämnade oss där.

Jag gick in genom grinden, en kvinna satt på golvet. Jag tänkte "hur gammal är hon? har hon inga ben". Hon kunde inte engelska, så vi använde teckenspråket och våra leenden. En yngre kvinna var där också, hon kunde inte heller engelska. Hon serverade te, och vi satt på golvet och tittade i en karta och pekade. Efter en stund kom ytterliggare en yngre kvinna genom grinden med 2 små barn. Hon kunde lite engelska. Nu fick jag veta vilka alla var, och vilken relation de hade till varandra.

Hon sa att vi skulle gå till ett annat rum för där fanns den äldre.

Jag hade glädjen att få hälsa på hemma hos en familj där en kvinna var 108 år!

Hennes namn var Ushi Okushima. Hon hade nyligen blivit sängliggande.

Ushi är omskriven i många böcker, artiklar, tv program har jag sett i efterhand.

Jag satt på sängkanten och höll hennes hand. Hennes händer var varma.

Ushis dotter satte sig bredvid sin mamma i sängen, hon var 80 år och så vig och spänstig när hon klev upp i sängen. Det var kvinnan som satt på golvet när jag kom till huset.

Ushi hörde dåligt så hennes dotter pratade nära hennes öra och berättade vem jag var.

I taket hängde en medalj hon fått från ”hälso/sjukvården”, där det stod ”Healthy 107 year old".

Det var 5 generationer kvinnor i rummet.

Det fanns ett foto i huset när Ushi, då 107 år, jobbar i trädgården. Och på flera foton på väggarna var Ushi modell för grönsaken goya/bittermelon, 98 år.

Googlar man på Ushu Okushima så kommer det upp att hon föddes 1901 och levde ett långt och hälsosamt liv.

Jag är så tacksam för denna upplevelse. När jag kom hem till Sverige skrev jag ett brev och skickade till deras adress, men jag fick aldrig något svar. Jag ställde frågor om hur Ushi levt sitt liv.

Jag läste att Ushi lämnade jordelivet året efter, 109 år.

På väg i hyrbil till Ogimi Village på Okinawa ön. Byn där det ska finnas många 100 åringar.

Jag letar 100 åringar i gränderna i byn. Vi kan inte samma språk, men vi kan le:-)

Jag letar vidare. Samma här, vi kan inte kommunicera annat än med leenden och vänlighet.

En kvinna stod och tvättade bilen. Jag började prata på engelska, hon gick in och hämtade sin dotter, som kunde lite engelska. Jag sa: "jag kommer från Sverige, och jag är här för att jag har hört att det ska finnas många över 100 år här". Grannen, i gult, var med i diskussionen, och sprang sen i väg. Och efter en stund kom hon tillbaka springandes med en lapp viftandes i sin hand. Hon sa att vi ska åka till nästa by, några kilometer bort, och att det kommer sitta en kvinna vid vägrenen och vänta på oss, med en vit scarf runt sin handled.

Denna kvinna var det som satt rakryggad på en stol vid vägrenen med en vit scarf runt handleden, när vi kom närmare nästa by. Vi stannade och hon hoppade direkt in i baksätet utan att tveka. Hon pekade åt oss att köra en bit till. Vi parkerade och hon ledde oss fram till ett hus, och sprang sen iväg. Jag sprang efter och tackade så mycket.

När jag gick in genom grinden till huset, så satt en kvinna på golvet. Jag minns att jag tänkte: har hon inga ben. Hon kunde inte engelska, så vi använde oss av teckenspråket:-) Här pekar vi i en karta.

Efter en stund kom en till kvinna, hon kunde inte heller engelska. Hon bjöd på te och vi använde teckenspråk.

Detta var mamma 80 år och hennes ena dotter.

Ushi 108 år. Dottern 80 år sitter bredvid. Ushis barnbarnsbarn står med Ushis 2 små barnbarnsbarnbarn. Medaljen som jag håller i och som brukar hänga i taket ovanför där Ushi nu ligger, är från sjukvården. Det står Healthy 107 year old.

Så dessa fantastiska människor välkomnade mig så fint i sitt hem. Ushis dotter 80 år, och hennes 2 döttrar står bredvid, och sen är det dottern till kvinnan i gult, hon som kunde lite engelska, och hennes 2 små barn.

Alltså; 5 generationer kvinnor. Och lilla pojken förstås.

Här är Ushi modell för bittermelon (Goya), 98 år. Bilder på Ushi som modell hängde på flera ställen i huset.